Solen ser på mig - jag på krusbären. Ventilationen och måstjuten som om jag ska lita på att väggarna bär taket. Havet hyschar solblekt kring dränkta knullkatter, vilsamt vaggande i strandkanten.

Dammet i mitt eget rum stör mig inte, och jag har slutat leta efter spindlar under sängen eftersom jag redan vet att de är där. Grässtrån formar siffror och jag drömmer igen. Kan någon snälla skära bort mina halsmandlar och hålla sina händer framför mina ögon när vi går hem ...

Innan: Ömheten vilar innanför mina revben medan jag slår bort vassa vårgrenar med armarna. Små myror, bara jag kan se, täcker marken, eller så är det asfalten som ständigt rör sig, så som är - luft kring ett brinnande stearinljus - en synvilla som är på riktigt, men kall. Och ...