installasjon - skisse
Video av liten modell

Prosjektbeskrivelse:
En installasjon bestående av hekla vegger med malerier/tekstilcollager festa på, hvor tre lyriske forbilder er sentrale: Patti Smith, Bob Marley og Stina Wollter. Man blir møtt med en oppreist plate og en inngang på høyre side og utgang på venstre. I midten vil det være mulig å sitte, slik at man kan se i alle retninger. De hekla veggene henger fra taket.
På veien ut vil man bli presentert med ulike verktøy for å sette sitt spor på plata, som vil utvikle seg sammen med installasjonen.

Midlertidig titler: “SHED IT / unlearning the machine - OMVENDTFRAMMOTMASKINEN”

    “Emancipate yourselves from mental slavery, 
    none but ourselves can free our minds.”

    - Bob Marleys “Redemption songs”, hvor Marley siterte pan-afrikanismens far, Marcus Garvey.

Om du må unlearne generasjoner med undertrykkelse, ignoranse eller om det er deler av deg selv du må unlearne. Deler av deg som aldri har vært en del av ditt ekte jeg. Stort eller smått, vil jeg at betrakteren skal kunne gå gjennom omvendtframmotmaskinen og unlearne noe de bærer med seg som de ikke lenger trenger å bære.

“I move in this here atmosphere
where anything’s allowed.”

        - Patti Smith’s “Gloria/IN EXCELSIS DEO”.

“Det finns inga krav från bilden eller verket,
förutom närvaro.”
- Stina Wollter, “Kring denna kropp”

Dette henter inn hva jeg tenker om rom. Trygge rom når man unlearner. Åpent. Nakent. Sårbart. Overveldende. Trygt. Eget.

Eget. Make your mark-veggen. Sett noe varig som er ditt. Ditt spor på installasjonen. Deg og ditt ekte jeg, nærmere og nærmere.

“Ordet framgångsrik fastnar inte på mig. Det är svårt att förklara, men jar är ju på väg hela tiden, det finns inte direkt några mål(…) Skapande är inte stillastående.”

“(…) mig själv, min kropp, min tid, mina gränser, min energi — kan jag inte längre slarva med. Det kostar mer. Det kostar själ. (…) JAG HAR INTE RÅD.”

“Jag är hungrig på det som är sant för mig.(…) Dör man inte lite varje gång man ljuger om vem man är? Jag är ju så innerligt levande nu. Jag äger så mycket som inte syns.”

“Det har varit dyrt, dyrt, dyrt att laga den här människan, så att hon ska kunna fortsätta att vara sig själv. (…) Jag tar ingen annans plats genom att vara mig själv, genom att vägra krympas eller deformeras. Min plats på jorden är min. Den är skräddarsydd, töjbar och följsam.
Det finns krafter som vill att vi ska må dåligt när vi tar vår alldeles egna plats, och ofta lyckas de - eftersom det känns så konstigt att bryta sig loss och gå emot. Det har blivit obehageligt att vara sig själv. Vi anpassar oss och tror att det är ett eget val, men det är det inte. Det är anpassning. Att vara sig själv är att visa världen att det finns fler valjmöjligheter. Utrymme.

• Stina Wollter, utdrag fra boka “Kring denna kropp”

En bok som gjenga orda jeg allerede hadde sagt til meg selv, og som kom med mange, mange nye ord.